Minahundarochjag

Att gå skilda vägar är nog bland det svåraste i livet, saknaden efter den andre kan göra fruktansvärt ont. Hjärtat som fylls av sorg och klumpen i bröstet, man vill skrika ut den frustration som sliter o pulserar i en, tårarna som bränner bakom ögonlocken och som bara vill forsa fram och få utlopp för det man känner i den mest plågsamma stunden.
Jag vill inte se och jag vill inte höra!!!  För det gör så ont och tvivlet kommer krypande....visst gör man fel, ja nästan jämt men ingen är ju felfri, man är ju två i ett förhållande även om man kanske en del gånger känner sej väldigt ensam.
Kanske var det inte så jag menade när jag gick, kanske var det för att få en reaktion, uppmärksamhet, att tala om :-" Hallå, se mej!!!" -"Gör nåt"!!!!  -"Säg nåt"!!!  Vad som helst, tig inte still och vänd inte om o gå!!!

Men nu är det för sent, första steget bort är redan taget, vi må sörja en tid och hoppas på att såren läks.....