2010

Ett händelserikt och intensivt år må jag säga, både på gott och ont. Som vanligt i livet så är det ju både glada och sorgsna händelser som utspelar sig.
Efter den långa och kalla vintern som var  kunde jag  i Maj öppna mitt efterlängtade hundtrim och det var ju bra efter allt kämpande och många turer fram och tillbaka och som det i regel alltid är. Det har ju funkat bra ändå tycker jag, många goa och trevliga människor och hundar har jag fått stifta bekantskap med och lära känna.
En varm sommar kom  det att bli  och det tycker vi ju om, hann väl inte njuta sådär mycket av den precis eftersom trimmet tog mycket tid utav mig.
Men lite hann man väl med , det vart mysiga grillkvällar och det var skönt att få komma hem och sitta på balkongen och koppla av efter en del långa dagar av arbete. Men inte blev det någon semester i den bemärkelsen.
 Jennie och Andreas och lilla Vidar flyttade ner till Ronneby i September vilket jag upplevde som väldigt jobbigt, man hade ju vant sig vid att dom fanns nära en hela tiden och när man kände för det så kunde man bara springa ner en liten stund och få sig ett kel av Vidar eller en liten pratstund med Jennie, bara känslan av att få sitta och skvallra en stund över en kopp kaffe och mysa, att veta att dom fanns där.
Mmm, det var en flytt som var svår att acceptera men fick ju göra det ändå, jag kan ju inte bestämma över deras liv och dom måste ju överleva , nu när hon fick jobb därnere...och det ska man ju vara tacksam för egentligen och det är jag innerst inne också, bara det att man saknar dom så mycket även om det inte är så himla många mil emellan, sisådär sju, typ.

Hösten kom  bara över en dag tyckte jag och helt plötsligt var sommaren över, bara så!!!  Det flyttade in nya grannar, som jag i början inte alls gillade kan jag tala om. Men det ändrade sig ju ganska så snabbt, nu när man står med facit i hand...hahaha...  Stackars lilla Magnus , vad sur jag var på honom och nu kommer jag knappt ihåg varför??!! Men jag visste, att jag egentligen hade fel angående honom i ett redan tidigt skede och att jag skulle trilla dit. En tidig morgon med dessa galna hundar gjorde att jag förstog att det här var någon som jag inte skulle kunna hålla på avstånd. Max och Rex smet för mig och satte av direkt till hans lägenhet, såklart!! (var ju den som Jenna o Andreas haft, så dom trodde ju att dom bodde där också) Magnus i sin tur vart ute med sina djur och hade lämnat dörren öppen, fatta att jag fick panik, när dessa två satte av och skulle springa in hos honom...haha, samtidigt rundar Magnus hörnan och ser kaoset, ja herre gud vilken cirkus, kan inte låta bli att le åt hela händelsen, men hur eller hur, när jag då hörde hans röst för  för första gången , så bara visste jag att det var kört. Men envis som jag är och  hade  ju bestämt mig för att inte tycka om honom, så  var jag ju tvungen att hålla stilen..hahaha
Och det lyckades jag ganska bra med ett tag om jag får säga det själv, tills han var tvungen att förstöra det med att bjuda in mig på en fest, typiskt!!!! Sen vet jag nog inte vad som hände egentligen, jag var bara fast och det utvecklades till något bra,i alla fall.

Det var skönt att ha han vid min sida när förlusten av mamma kom den 6 oktober, då hon somnade in efter att ha blivit gammal och trött och hennes hjärta inte orkade slå mer. Då var det riktigt skönt att ha en famn att krypa intill och få tröst. Det var väldigt jobbigt och något som jag alltid förträngt skulle hända, även om man vet att förr eller senare blir man stående vid det. Att förlora sin mamma gör riktigt ont. Och berätta det för barnen känns inget vidare.... man gråter floder och det hjälper inte, man får ju henne inte tillbaka ändå, men sorgen måste ju ändå ut. Usch, ja det var en jobbig tid.

Vintern kom tidigt och i samma veva  som vi egentligen hade gett upp det här med att hitta något större och nytt boende,  så fick vi tag i detta huset som vi sedermera flyttade in i och kunde fira jul med allt var det nu innebär, även om snön nu gjort att vi inte fått med oss allt riktigt ännu. Jäkla vinter, men så är det och det kommer en vår även 2011 och den ser vi fram emot. Ja, så blev vi då sambo, Magnus och jag!!!
  Tänk vilka vändningar det kan bli och man vet aldrig vad som gömmer sig runt hörnet. Ja herre gud, vilket år, det hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat tro att det skulle sluta så här.

Nu är det bara några dagar kvar på det gamla året och snart ska vi få bemöta ett nytt  och det hoppas vi på ska bli ett ljust och fint år med mycket kärlek och glädje.

P&K