Hehe....

Satt och tittade på bilden jag la ut i förra bloggen, Aramis ser ju ut som en Gremlins, usch, vad hemskt egentligen.

Nu vet ju kanske inte alla vad "Gremlins" är för något, men det var en film på åttio-talet som min förstfödde son, inte fick se för jag tyckte den var för otäck, men som den lille lurefax som han är, när man förbjuder något hade gjort ändå.
(Utan min vetskap såklart)
Han hade legat över hos en kompis, han var då ca nio-tio år gammal, och jag hade sagt att den filmen var inget för honom.
Tror ni inte att han gjorde det ändå, ja, såklart.
Dagen efter var han dö-rädd och ringde sin kompis Jonas och frågade om han hade haft samma problem med att sova som Johan då haft, en miss bara , mamma råkade gå förbi och höra samtalet, och jag blev ju naturligtvis lite putt eftersom han hade smygsett den. Den lilla busen.

Nu ringde lilla mamma, och det gör mej så ont att hon ska behöva bo på detta äldreboende, hon vantrivs något fruktansvärt, men vad ska man göra??? Jag har ju för f-n ingen möjlighet att låta henne bo här, trångt är det redan nu, så vad ska hon bara kunna ligga???!!
Fy f-n, vad jag blir ledsen o besviken på mej själv för att jag inte kan lösa detta problem.
Stackars lilla mor, hon har ställt upp för mej i alla lägen och nu sitter jag här och kan inte göra något för henne. Jag hatar denna situationen, den biter och tär något fruktansvärt.
Samtidigt som man ska försöka vara hel själv, jag ska ju snart själv bli mormor.

Men jag ska inte grina längre över det, var bara tvungen att ösa ur mej lite.

Ja, alla har vi vårt. Upp o ner hela tiden.

Kramizar.