VILKEN DAG!!!!!!!

Alltså idag hade jag kunnat trott att det varit måndag, vilket snärj och panik det varit. Mitt huvud känns tungt som sten och kroppen gör saker i ultrarapid.
Började med att gå upp vid halv-sex, tog några koppar kaffe innan det var dags att se till att diskmaskinen startades, jag var ju inte hemma igårkväll, passade lilla Vidar, och när man inte är hemma i det här huset så står tiden liksom still här. Det var ju bara att ta itu med köket och samtidigt som man väckte ungar och satte fram frukost, dammsuga och torka golven. Körde ungarna till skolan, ut med hundar, in i duschen för att sen ta emot den första hunden vid tio.
Jobbade fram till kvart-i-fyra ungefär. Småhundarna smet för mej i samma veva , så jag fick jaga dom...  under tiden jag hade den sista hunden så hade mina små vält ut en stor blomkruka med jord i hallen, bara att köra igång dammsugaren igen.
Stressad som fan, hade ju lovat Jimmie och hämta en soffa i Nybro. Får ta "grodan"bilen ner till byn som är två-sitsig, inga bromsar, hämta Robban, byta grodan mot caddyn, regn hela tiden, har problem att låsa upp fanskapet men lyckas till slut, startar den, slår på vindrutetorkarna då flyger väl den ena iväg. *suck* tar det aldrig slut.
Kör hem Robban, ner till byn igen för att hämta Jimmie, drar in till Nybro.....under tiden går telefonen varm på samtal o sms. Bärhjälpen befinner sej i Kalmar men dyker upp så småningom. Tillbaka till Emmaboda, vi bär in soffan och håller på att fastna i trappuppgången, klassiskt.
Men till slut så får vi den på plats. *Pust*
Beställer pizzor och jag vet nog inte vad jag  beställde men jag fick en specialare, tror inte att jag sa att jag skulle ha det. Bytte tillbaka till grodan och sen hem. Sönder stressad så kunde jag bara få ner två små bitar medans småhundarna klättrar på mina ben och kräver att dom också ska ha.

Nu vill jag bara krypa ner och lägga mej, se en film, helst skulle jag vilja ha en kopp kaffe men jag vet inte om jag orkar sätta på kaffekannan.
Känner mej sliten.

Dagarna rullar på.........

Tisdagsmorgon och skolstart för ungarna här hemma. Blev en stressig morgon men ändå flöt den på bra, men jag känner hur trött jag börjar bli nu när eftermiddagen kommer krypande. Körde Jennie och Vidar till hans inskolning på dagiset som vi idag stannade på i två timmar och det gick bra som vanligt.
Efter det tog vi en fika innan vi var tvugna att åka hemmåt. Det var ju lite att fixas med här hemma också.

Så nu är vi tillbaka i verkligheten  igen....  nu när skolan börjat, det är likadant varenda år, samtidigt som det är skönt att komma in i sina rutiner igen så är det ändå med lite vemod man lämnar sommaren bakom sej.

Jag vill ju ändå ha sommaren kvar en stund till..... fast nu har vi faktiskt haft fint o soligt väder de sista dagarna här. Så man får se till att hålla tvättmaskinen igång.  

Ska jobba nu i slutet på veckan lite grann, måste ju sköta om det också om det ska bli någon rätsida på allt. På Lördag blir det en tur till Tingsryd, vi hade ju tänkt att åka till Ullared i helgen men vi får skjuta upp det till nästa månad istället. Men det går lika bra med Tingsryd...där kan man göra sina fynd om man har tur.

Skulle vilja att vi hade tagit en tur till Jysk eller Rusta också, för nu reas det ut sommargrejor och vi hade behövt köpa dynor till  solstolarna. Vi får väl se vad det bär hän.

Jag hatar Måndagar!!!!

Blir så sur när veckan börjar med att tvättmaskinens centrifug knasar!!  Åter igen en utgift, visserligen är ju aset gammalt men den kunde väl hållt detta året ut??!!!
Tråkigt,tråkigt..... får väl se vad han säger "gubben" när han kommer hem.

Helgen har bestått av Vidar o Vidar.  Han är så go ungen. Åkte och hämtade honom på Lördagseftermiddagen och då var han trött redan då så jag lät honom sova 20-25 minuter i bilen innan jag väckte honom. Fixade lite köttbullar och spagetti, som han tycker om innan vi tog småhundarna med oss ut på en promenad till lekparken här, som inte har något speciellt stort utbud av roliga saker men han nöjde sej med rutschkanan och gungorna, den lille.

Höjdpunkten blev ju sen när alldeles själv fick hålla i kopplet och ut o gå med Max. Han släppte inte greppet om kopplet utan höll det stadigt och när Max snurrade in honom så gjorde Vidar kanonsnygga piroetter, men han släppte inte det för en sekund. Haha...  lilla gossen vad han kände sej stor.
 

När kvällen kom så kröp vi ner i en renbäddad säng och bara mös, låg och tittade lite på tv:n för att sen somna gott och inte vakna förrän halv-sex på söndagsmorgonen.

Spontana familjen fick för sej att lägga Söndagen i Kalmar så det blev både Ikea och Jula, den sistnämnda fick vi ju gå in på så att Magnus också skulle kunna känna sej nöjd. Han fick ju dock lägga lite mer än 2,5 timme på Ikea. Så det blev badrumsmattor, lampor och lite av varje inhandlat. En riktig mysig Söndag.

HÖST, en plåga!!!!!

Vem vaknar klockan fem en lördagsmorgon???  Jo, jag!!!!  Varför?? skulle så gärna vilja ha en sovmorgon nån gång. Å andra sidan får man väl skylla sej själv när man går och lägger sej innan åtta på kvällen.

På med kaffepannan och nu har man hunnit in på andra baljan, klockan är bara halv-åtta. Kört diskmaskinen o plockat ur den, slängt in en maskin tvätt och snart tänkte jag dra igång med städningen, så det är klart. Skönt att ha det gjort innan lilla Vidar kommer.

Huvudvärken har släppt nu ialf, skönt, tur att det finns treo. Även om jag nu hällt i mej en massa kaffe så känner jag mej ändå ganska seg men det går väl över, förmodligen för att man är totalt utschasad i huvudet. När man ser ut genom fönstret, gör ju inte saken bättre, blåst och regn och det är bara att inse att hösten har kommit. Fy sjutton!!! Den gillar vi inte!!!
Mina blommor som blommat så fint för mej hela sommaren har dött en efter en och bara det kan ju få vilket öga som helst att tåras. Det är ju ännu ett tecken att man går mot bistra tider. Har försökt att ta itu med dom och slänga dom i komposten men så långt har jag  inte hunnit ännu och det ser för bedrövligt ut med dessa vissna blommor. Hade mina funderingar på att plantera dit ljung nu istället, så det är något som pryder ialf. Kanske sån här "kål" också som blivit så populärt de sista åren, fast jag undrar hur länge dom klarar sej???

Just nu känner jag mej inte inspirerad till någonting, så vi får väl se vad det bär hän. Kommer kanske , om jag har tur.

Som läget är nu så skulle jag vilja befinna mej på en öde ö, ensam!!! Gud så skönt det hade vart, åtminstone för ett tag. Blir så trött på skiten här hemma om man nu kan kalla det "hem". Mest en avstjälpningsplats, skulle jag vilja säga. Ingen bryr sej om nånting....  man kan hålla på med tvätt, städning ,plockning om vartannat, tjugofyra timmar om dygnet och det ser likadant ut. Ingen orkar böja på ryggen och plocka upp eller torka upp efter sej, gå ut med sopor o dyl. utan förväntar sej att andra ska göra det, dvs JAG!!!
Inte ens på Vidars dagis med så många barn ser det ut så som det kan göra här. Två-åringarna är duktigare på att hålla reda på sina saker än vad de äldre ungarna är och vuxna för den delen.
Usch, ja nog om detta , man blir bara deprimerad när man tänker på det. Fram med positivt tänkande nu, Bibbi!!!!

Ouu, det var svårt i nuläget...haha

Vidar,Vidar,Vidar!!!!!  Tänk, Vidar så blir man glad!!!

Han är för rolig, den lille knodden, såna upptåg hela tiden, nuär han oxå i den roliga åldern att han tar efter i allt och det man säger. Man får så goa skratt emellanåt. Man hade behövt filmkameran framme hela tiden eftersom det är så svårt att återspegla allt. Jag försöker fånga allt på bild eller filmklipp så gott det går, är så roligt att ha senare i livet och för honom oxå att titta på.

Nä, nu ska jag försöka ta mej in i duschen, kan behövas, så man piggnar till. Det är mycket som ska göras innan man ska vara barnvakt.

Vad är lycka ??

den frågan har jag ställt mej många gånger. Jag pratar om den "lycka" som så många tycks uppleva då dom träffar den "rätte"/"rätta". Hur många gånger har man inte trott att man funnit den, för att sen visa sej vara skitstövlar under ytan när man väl börjat skrapa lite på den.
Tänk, att så är det nästan jämt, varför inte visa sitt rätta jag och vara sej själv så man vet vad man får??!!! Är ju bara reklamationer hela tiden för f-n. Men det här var nog bland det sämsta kliv jag någonsin tagit verkar det som.
Det som jag upplever som värst är tystnaden och likgiltigheten. En passivitet som inte blir påverkad av någonting. Att inte bli uppskattad för den man är och det man gör, hur mycket man än försöker att vara alla till lags så är det ändå något "fel" som hittas och ska kritiseras. Det som jag får vara delaktig i är endast bekymren och problem, då ska man lyssna uppmärksamt till allt som sägs.

Envist försöker man hålla fast vid dom principer man har och tycker är rätt men sakta ,sakta så skyfflas dom oxå undan tills dom snart är utrotade, liksom mej själv.

Jag är så trött på att inte få vara mej själv, varför får jag inte det??  Varför ska jag radera ut mej själv??? Har inte jag samma rätt som alla andra?? Är jag inte lika värdefull i mitt väsen och i det jag gör??
Jag trodde jag hittat hem i honom men så var det inte. Själen är mer vilsen nu än vad den någonsin har varit, den får aldrig den ro som den så väl behöver.

Just nu vill tårarna inte sluta rinna.....  och det gör förbannat ont att inte hitta en lösning. Den enda tröst som jag har just nu är mitt barnbarn som jag inte kommer att ge upp, vilket är en önskan från vissa håll.

Nä, fy f-n för skitstövlar!!!!

 

Så skönt med dessa ensamma morgnar, då får man en stund för sej själv. Sortera lite tankar, dricka lite kaffe och bara få vara. Och det finns tankar.....hela tiden.

Just nu kretsar tankarna på livet och dess krokiga väg som jag alltid tycks hamna på, inte fanken vet jag hur jag bär mej åt men så är det. Kanske är jag lätt att manipulera eller för godtrogen, tror att det lutar åt det sista faktiskt. Man vill ju tro allt gott om alla människor.
Hur ska man annars kunna fortsätta i livet om man inte tror på mänskligheten. Alla är vi ju olika och tack gode gud för det, hur skulle det annars se ut.

Ja, jag ska inte gå in djupare på det, känner jag.

Idag består dagen av bara jobb o jobb. Ska lägga mej tidigt ikväll för att orka med lördagen, för den lär bestå av ett evigt pusslande med ungar och hundar, men det gör ingenting för jag får min "belöning" sen, ska få ha lilla Vidar hos mej över natten för mamma o pappa ska ha kräftskiva med sina vänner. Och då ska vi mysa gossen och jag.

Han är så go mitt lilla barnbarn, fast denna veckan tror jag har tagit på honom med all inskolning på dagis och en mormor  som flängt där hela tiden. Han var så arg igår bitvis att det var synd om honom, han kan ju inte tala om varför ju...  den lille stackarn. Sen tror jag att han saknar sin pappa om kvällarna ,nu när han måste vara iväg och jobba i Gbg några veckor. Det blir ju en omställning för den lille också, även om det funkar bra så. Men en mormor kan inte ersätta varken mor eller far, hur man än försöker att hjälpa.

Dags för en dusch och möta dagens äventyr.

Rolig Tisdag....

Tisdagen började med uppstigning klockan sex som vanligt och ut med småttisarna, kvickt som attan innan dom hann "göra inne", skönt det är med den nya inhängnanden till dom, tack älskade Magnus.

En upppiggande dusch efter en mängd koppar kaffe gav mej en rejäl kick med att komma igång. Klockan halv-nio var det bestämt att mormor skulle komma och hämta Jennie och lilla Vidar som idag hade sin första inskolning på sitt fina dagis i Nybro. Mormor skulle dokumentera detta och filma tänkte hon, men gudarna ska veta att jag fubbade bort det såklart, men en del foton fick vi iallafall.

Men vi ska ju dit imorgon igen så då ska det minsann filmas.

Efter dagiset blev det en tur in på ÖoB, men då var gossen ganska så trött och grinig, efter att han kört "racet" vid inskolningen, han är ju inte precis blyg av sej utan gjorde sej hemmastadd med en gång. Så mormor kom med den briljanta ideèn att vi skulle besöka McDonalds, sagt och gjort, det blev Happy Meal och en glass och mera lek.

Lilla gubben med en sån förmiddag så somnade Vidar gott i bilen hem...  hihi... mormor sa "hejdå" till dom och åkte vidare hem för att möta och ge skönheten Molly ny frisyr och ett gott o behagligt bad.

Och imorgon bär det av mot nya äventyr med lilla Vidar och hans underbara leende och busiga hyss...härligt, mormor ska oxå stanna över natten för att få lite extra mycket gos. Puss på dej mitt älskade lilla barnbarn som förmodligen i detta ögonblick ligger och sussar gott på sin kudde.
Tack, för en underbar vanlig dag.

Så har en ny vecka tagit sin början, sitter här lite seg på morgonen och inväntar på att kaffet ska göra verkan. Ja, jo lite har det nog gjort. Ska snart in i duschen och starta upp med jobbet. Magnus har redan åkt till sitt jobb och förväntas väl inte hem förrän ikväll. Han är ju arbetsnarkoman!!!

Helgen har annars varit ganska så lugn o skön. Ifredags kom Eva med flickorna och Jennie med Vidar, det blev mycket kaffe och dopp.  
Lady blev klippt men badet hann vi inte med så det får vi försöka få in denna veckan. 

Tog hela Lördagen till att fixa altanen och tvätta o städa, så skönt att få det gjort. Vädret var på min sida så det var mycket springande mellan maskin o torkvinda. Magnus ska få köpa virke och bygga litet staket runt altanen som är "öppen" och sen ska jag måla det. Han gjorde en inhängnad till hundarna i fredagseftermiddag, han är flitig den mannen, så det var ganska skönt att kunna släppa ut dom där och få vara lite ifred för dom små, när man gick här och städade.
Man behöver en frist ifrån dom ibland eftersom dom är runt benen på mej hela dagarna. Tja, kvällarna oxå för den delen.
Söndagen ägnade jag en del till att vila. Så skönt att få ta det lugnt en dag. Andreas hämtade upp mej för att jag ska ha deras bil denna veckan när han är i Göteborg och jobbar. Vidar ska skolas in på dagis och Jennie har lite möten. Så det är fullspikat. Ingen risk att man har långtråkigt ialf. 

Nu är det duschen som gäller....den längtar vi efter. 


 

Haft en riktigt go kväll med Jenna och Vidar, samt kompis Eva och hennes familj. Man känner sej alltid lika välkommen hos dom. Och imorgon kommer dom hit och hälsar på, bäst att ladda kaffepannan.
  

Hon mår bra av morgonpromenaderna, dom är uppfriskande och ger huvudet en chans att tänka lite klarare, trots att hon för tillfället känner sej väldigt sliten och uttömd. Sommaren går mot sitt slut, tänker hon, det har blivit kyligare i luften om nätter och morgnar, men ännu  vill hon inte att sommaren ska vara över.
Hon vill hålla den kvar bara en liten stund till, hinna förbereda sej för vinterns kalla vindar.


Hon tänker på honom, blir alldeles varm inombords det är trots honom som hon älskar så mycket mitt i den känslosvallande berg o dalbana dom just befinner sej i. Dom bägge bröt tystnaden och tog sej lite tid att prata och hon tycker sej se en glimt av hopp. Han likaså, det finns kvar, bara det att det ligger väl dolt och svårt att plocka fram.
Ingen har egentligen lyxen att bråka om småsaker, tänker hon, där hon går på sin lilla morgonrunda. Det kostar för mycket, det vet dom båda om men ändå vill ingen svälja stoltheten emellanåt. Ganska löjligt, om man tänker efter.


Man får ge och ta och vad gör det om någon av dom sväljer förtreten, båda går ju ut med vinsten av att ha hittat tillbaka till varandra.

Hon tyckte sej ha funnit lyckan i hans famn. Han ville tro att han funnit kärleken i hennes väsen. Det fanns en tid, så kort och intensiv med fullständig lycka och kärlek.
I takt med tiden grep en tärande tystnad sitt tag, han talar ett språk som hon inte förstår? Hon går på sin väg som han förvirrat inte hittar. Båda lika vilsna,båda lika oroliga själar som sökte och fann, hade den ett kort ögonblick, för att sen försvinna ut någonstans, omöjlig att finna den igen.


Ett ögonblick av lycka, ett ögonblick av kärlek........men den har dock funnits där, gett ömhet och glädje, trygghet och värme, nånting starkt som dom båda,delade och aldrig trodde skulle ta slut.
Då talades dom samma språk, då gick dom på samma väg, hand i hand med lyckan som en sköld.


Hon sitter tyst och gråter, han ser men blundar och går utan ett ord. Hon vill skrika, han vill vända, men ingen gör något.........