Nu har jag bestämt mej....!!!

Blir så...ja jag vet inte , blir jag ledsen eller förbannad eller vad?? kan inte sätta ord på det, känner bara en enorm tomhet inom mej som jag aldrig i min vildaste fantasi kunde tänka mej att jag skulle få uppleva.
Man tror att man kan lita på sina närmaste dvs syskon, typ. Men det har jag ju lärt mej att bara för att man har samma Mor o Far så är det inget som säger att det skulle vara så. Fy f-n, vad jag är trött på denna släkten, ja,jag är väl något av det "svarta fåret" antar jag. Så har jag alltid känt,jag är inte lika perfekt som dom andra med sina långa äktenskap och ordentliga ekonomi. Utan har gått på en ganska trasig o krokig stig, men har kämpat för mina barn och alltid låtit dom komma i första rummet, försökt att klara oss själva och framför allt försökt att vara rättvis o ärlig. Men det räcker tydligen inte i vissas ögon. Och egentligen , det roliga i det hela är ju att under den spelande fasaden,så finns det mycket skit under deras s.k "rena" naglar.
Tycker bara att jag har inte gjort mej förkänt av att jag o mina barn blir utlagda på nätet och där hela sanningen inte kommer fram.Utan bara en version.Det är ju sånt som gör att man oxå mår jävligt dåligt , då man hela tiden försöker klättra uppåt, men ett steg fram och två tillbaka....så är det och kommer alltid förbli ialf vad det gäller mej verkar det som. Kan ju låta som om jag bara sitter och tycker synd om mej själv men så är inte fallet, blir bara så frustrerad av att en del människor beter sej hur som helst och att ingen lyssnar på en utan bara håller sej till vad man själv fått ihop o sen bara kör över. Men har man passerat 65 så får man väl göra så tydligen, ja inte f-n vet jag.
Hade bara högre tankar om dom....
Detta blev ialf något som fick mej att fatta ett beslut och det är att jag kommer säga upp bekantskapen med en del utav dom,jag skiter fullständigt i det nu. Ska det finnas en chans att jag ska kunna gå hel genom detta så måste jag göra det, t.om jag kan förstå det.
Men det är satans så lågt att bete sej så.
Och jag kommer aldrig att förlåta....nu är det för trasigt för att det ska gå att laga igen.

Men jag tänker inte lägga mej för detta utan tvärtom ...det ska ge mej styrka istället.