Minahundarochjag

Barndomstankar......


 Som så många andra tänker jag ibland tillbaka på den tiden när man själv var ett litet troll och sprang runt på gräsmattan och lekte, sommar som vinter. Mina starkaste minnen  är nog ändå somrarna.
Vi bodde i ett rött,äldre tvåfamiljshus med en riktigt stor tomt som gränsade till skogen åt alla håll,vad jag minns. Ute på gården stod uthuset med en stor balja kommer jag ihåg, där mamma som förr i tiden stod o kokte lakanen och tvättade. Jag kan ännu idag känna doften av tvättmedel och hur rent det doftade, det var riktigt mysigt. I huset var det då två lägenheter och vi bodde överst och om jag minns rätt så var det bara två rum o kök, jag förstår inte hur vi fick rum alla?? Så många som vi var hela tiden men vår lilla mamma hittade alltid lösningar på allt och kämpade för vår överlevnad.

Jag minns att hon och jag gick och plockade blåbär bl.a.  Blåbären växte precis intill vid skogskanten och där gick vi o strövade, helt bekymmersfri skuttade man fram som en kalv på grönbete. Det var ju mor som fick plocka, en annan stoppade dom i munnen och vart alldeles blå i ansiktet.

Vi hade billiga nöjen, vi kunde ha våra små "picknickar " på gräsmattan, då vi tog med en kaffekorg och smörgåsar ut i solen och där kunde vi sen sitta och njuta av solens varma strålar och alla blommor runt omkring. Vid ett tillfälle och då var jag nog inte mer fyra-fem år gammal, så satt vi där mamma, jag och mina syskon på en filt i det gröna. Jag hade fått en smörgås att mumsa på, kände mig ganska nöjd med tillvaron,  satt där med smörgåsen i handen och hade väl hunnit ta ett par tuggor när vi plötsligt fick sällskap av en ekorre. Den var ju så söt där den satt med sin tjocka svans och bruna vackra ögon som tittade på oss och tyckte att vi skulle dela med oss av det goda.
Vi plockade väl till den lite så att han också skulle få smaka.... bara det att han nöjde sig inte med det!!
Utan förvarning smyger han fram till mig och tar smörgåsen ur handen på mig (lätt byte) för att sen rusa iväg och gotta sig. 
Jag kom ihåg att jag blev så arg och skulle minsann ha tillbaka den stackars mackan, reste mig för att springa i fatt den, vilket naturligtvis misslyckades. Skratt salvorna hördes lång väg ifrån dom vuxna.
Ja den händelsen glömmer jag aldrig!!!

Det måste ju varit tungt för mamma egentligen med alla bestyr som hon hade, jag vet att hon jobbade i byskolan och sen tog hand om allting hemma, vi var ju många och jag fattar inte hur hon hann med allt så som städning,tvätt och mat till alla oss.Det fanns ingen tvättmaskin t.ex eller diskmaskin.Någon hjälp ifrån pappa var det bara inte tal om...men jag minns att syskonen fick hjälpa till och dom passade ju oss små mycket såklart. Men det gick tydligen för rena och snygga var vi hela tiden och det fanns inte så mycket som ett gruskorn på golven.

Ja det var kanske tungt men gemenskapen och det sociala var helt annorlunda än idag, då umgicks man verkligen och ställde upp för varandra utan att protestera. Inte som idag som många gör, kommunicerar och har allt det sociala genom datorn.
Nej, då var allt på "riktigt" och man träffade mostrar,fastrar,morbröder,farbröder,kusiner... ja alla, det var alltid någon hemma och hälsade på, tittade in för kanske en kopp kaffe eller bara för att prata lite. Alla barndomsminnen är ju inte ljusa men faktiskt dom flesta är det och även om situationen var som den var, så kan jag inte klaga. Min uppväxt var bra, tack vare lilla mamma som alltid fanns där till hands och gav en trygghet.

Önskar att det hade funnits lite av det gamla kvar i vår tid....