Besvikelse....

Huset vi var och tittade på igår vart ju en besvikelse, det var inte mycket att ha. Man hade fått renovera upp hela alltet och dessutom kände man sig lite lurad av annonsen, för i den lät det som om det inte fanns några hus bredvid , utan att det skulle ligga enskilt, så tolkade vi det iallafall. Men så var inte fallet,tyvärr!! Tråkigt!!!!
Men det går fler tåg, man vet aldrig vad som händer i framtiden.

Jennie, Andreas och lilla Vidar kom hem igårkväll i alla fall och träffade Jenna utanför i några minuter, men jag var så trött och skulle bara ut och kissa bebbarna, för sen gick jag och la mig redan vid nio och tänkte se Da Vinci koden, men som vanligt så somnade jag ifrån teven....inget ovanligt här inte.
Det var kanske tur för klockan kvart-över-tre inatt ville bebbarna ut och kissa och lite till...dom är duktiga som säger till och sen somnade dom om igen fram till klockan sex , då  jag vaknade av det vart ljust ute.
Ja, sen var det bara att sätta på kaffet och njuta av morgonen.
Just nu försöker jag få upp R till skolan, kan vara trögt men nu är det sista dagen för denna veckan och han slutar redan klockan tjugo-i-ett idag, så det blir ju inte så länge för honom.

Idag ska jag vara hemma och ledig, ska ta itu med hemmet lite grann, fortsätta med tvätten och dylikt. Imorgon är det trimmet igen, fick in en bokning på en schnauzer, så tre timmars jobb är det nog ungefär. Men än så länge finns det inga fler inbokningar imorgon, så man får ju ändå eftermiddagen för sig, därför kan det vara gott att få vara hemma idag. Ska fixa en del saker med papper och så och se till så att det blir ivägskickat idag med... sånt där tråkigt som bara måste göras.

På Söndag ska jag gå igenom bokföringen tänkte jag, hoppas jag nu reder ut det så man slipper gå i konkurs...hehe... ah ,det ska nog gå bra.

Jennie ville ha barnvakt åt Vidde imorgon eftermiddag också eftersom dom ska börja packa och man får väl passa på för man vet ju inte när man få se Vidar nästa gång. Usch, egentligen gillar jag inte alls att dom flyttar men ska ju egentligen vara glad för deras skull och det är jag också, dom är duktiga. Men jag har seperationsångest när det gäller mina barn och kan inte rå för det, sen spelar det ingen roll att det inte kanske blir så långt härifrån. Jag vet, jag kan vara hopplös emellanåt. Men det är ju bara för att jag älskar dom så mycket....det är inte lätt att se sina barn flytta hemifrån, inte lätt att vara mamma ibland. En dag kommer dom själva att få upptäcka samma sak.....  =))

Nähä, dags att få R till skolan.... Ha en bra dag.........