Mitt hjärta gråter.....

Dagen som vi ska gå till mötes idag kommer att bli väldigt tung och jobbig. Ångesten började redan igårkväll när tankarna kom och verkligheten inför denna dag gjorde sig påmind.
Lilla mamma ska få sin sista vila och det känns så tungt... i mitt hjärta, jag försöker förtränga den verklighet som tränger sig på. Jag vet ju att denna dagen skulle komma men på något sätt vägrar jag att acceptera det, jag vill inte...... det kan ju inte vara sant eller?? Jag vet att det var det bästa för henne, att bara få somna in men iallafall så vill jag inte att det ska vara sant.
Det är så svårt att hantera sorgen och  kan inte visa den... utan håller den för mig själv i tystnad.
Lilla mor, som lagt hela sitt liv på oss barn o barnbarn, hon levde bara för oss...  Alla små stunder vi fick för oss själva, vi kunde sitta om morgnarna och bara sitta o prata över en kopp kaffe, såna där riktiga mys-stunder när man fick ha henne för sig själv, det var lyx. Stunderna som jag uppskattade så. Vi pratade om allt möjligt och skvallrade och fnittrade.
Eller när man kunde höra henne tassa upp om morgnarna för att pyssla i köket, då kunde man ligga kvar och njuta av att få höra hennes stök och doften av nybryggt kaffe....lilla älskade mamma , vad jag saknar dig. Jag hoppas att du funnit frid och att Lasse finns med dig, i alla fall försöker jag trösta mig med det, att ni nu får vara tillsammans.
Tack, lilla mamma för allt, all den kärlek och trygghet du gett mig. Jag älskar dig.