Minahundarochjag

Hon mår bra av morgonpromenaderna, dom är uppfriskande och ger huvudet en chans att tänka lite klarare, trots att hon för tillfället känner sej väldigt sliten och uttömd. Sommaren går mot sitt slut, tänker hon, det har blivit kyligare i luften om nätter och morgnar, men ännu  vill hon inte att sommaren ska vara över.
Hon vill hålla den kvar bara en liten stund till, hinna förbereda sej för vinterns kalla vindar.


Hon tänker på honom, blir alldeles varm inombords det är trots honom som hon älskar så mycket mitt i den känslosvallande berg o dalbana dom just befinner sej i. Dom bägge bröt tystnaden och tog sej lite tid att prata och hon tycker sej se en glimt av hopp. Han likaså, det finns kvar, bara det att det ligger väl dolt och svårt att plocka fram.
Ingen har egentligen lyxen att bråka om småsaker, tänker hon, där hon går på sin lilla morgonrunda. Det kostar för mycket, det vet dom båda om men ändå vill ingen svälja stoltheten emellanåt. Ganska löjligt, om man tänker efter.


Man får ge och ta och vad gör det om någon av dom sväljer förtreten, båda går ju ut med vinsten av att ha hittat tillbaka till varandra.