En stund över...??

Nja, egentligen inte...skulle behövt att fixa till sovrummet men känner inte alls någon speciell lust till det om jag ska vara ärlig.
Har städat av och tvättat i de övriga rummen och kök, för där såg ju ut som ett "andra världskrig" efter gårdagen. Är så trött på att behöva plocka ,dammsuga och torka golv vareviga dag!!  Jag skulle verkligen behövt nån anställd till det.

Nu ska jag snart göra mej iordning för att åka ner till vårdcentralen och möta upp Robert där, måste kolla upp hans "allergi" eller vad det nu kan vara. Det har eskalerat den sista tiden och nu måste det göras nånting. Imorgon är det dock min tur att besöka doktorn, tyvärr så har min som jag hade gått i pension, tråkigt nog.
Måste få nånting för min värk och tennisarmbågen, tror ju inte att dom opererar en gång till men dom får iallafall ge mej nåt smärtstillande, för när det är som värst så får jag ju inte sova och blir totalt handikappad.

Tror att stressen gör sitt till också, det är så mycket av varje nu att det känns som om jag skulle bli tokig. Hur jag än vänder och vrider på det så får jag det inte att gå ihop, har för mycket bekymmer om allt. Det ena löser av det andra och ibland undrar man hur länge man ska hålla. Jag kan ju inte klona mej!!!!!

Inte vet jag hur det egentligen är här hemma heller ...allt bara rullar på liksom, man bara finns till och går här som "katta", som Emil sa. Det är inget liv, jag har aldrig haft så jävla tråkigt som jag har nu och inte kan jag läsa av honom heller här, tja , jag orkar inte helt enkelt, till vilken nytta när man ändå inte får uppriktiga svar. Så skit samma, det får väl gå som det går....jag har slutat bry mej. Jag tänker i alla fall inte leva så här resten av mitt liv, det är det enda som jag är säker och beslutsam om.

Undrar om det är fler än jag som känner likadant, hör gärna av er är nyfiken på hur ni orkar???