Ruta Ett............

Så var man tillbaka på ruta ett igen......  Kan man mer än att skratta åt eländet???
Vad hjälper tårar då??? Inte fanken mej iallafall...inget blir bättre av att sörja...utan det är bara att bita i det sura äpplet och gilla läget!!!!

Ja, jag blir trött, trött och uppgiven på allt som händer runt omkring mej....  trött på mitt jävla förhållande som hela tiden är som en urtråkig berg o dalbana.....  trött på att vissa personer i min omgivning inte kan vara ärliga och stå för vad dom säger....  att inte säga vad sjutton det är för fel....
Att hela tiden ta mej för given, attJAG ska städa , att JAG ska plocka efter både halv-vuxna och vuxna människor, att JAG ska se till att maten står på bordet, (även om ingen i stort sett äter)....JAG;JAG;JAG!!!!!

Och när jag fräser ifrån får tillbaka tjurigheter .....  utfrysning....tystnad....  fy fan , säger jag bara....

Men det ska bli ett slut även på det i fortsättningen, för jag skiter snart i det och går min egna väg, då vet jag åtminstone VAR jag sätter ner foten utan att det ska bli en massa efterföljder o klagomål.

Synd bara att ingen förstår att det finns bara en av mej och att man bör ta till vara det.