Minahundarochjag

6 minusgrader idag också, fast det kändes inte så kallt, tvärtom, ganska så uppiggande på morgonrundan.
Och snön fortsätter att falla, ömsom stora flingor, ömsom små, tätt,tätt,tätt!!!
Som vanligt så sitter jag här med mitt kaffe och cigarett och funderar på livet i bland de få stunder jag får för mej själv. Tankar som får mej att le vid minnena. Ibland önskar jag att jag kunde skruva tillbaka klockan, då barnen var små, jag vill ha lite av det tillbaka, få njuta av den tiden igen, bara för en liten stund. När dom tulltade omkring i sina små blöjor och skulle ha mammas uppmärksamhet. Alla goa stunder och skratt som man fick. Deras små kladdiga fingeravtryck som dom satte precis överallt....det var en underbar tid och det känns som om jag inte fick nog. Alla små "Emils-hyss" som hände.......tanken var god men det blev liksom fel på något sätt.
Mina små underbara älsklingar, tänk vad lyckligt lottad jag är egentligen, det är mina barn som får mej att se det ljusa i mörkret.
Tack, gode gud för att jag fått dom, en sån gåva. Dessa fyra olika personligheter har gett mej så mycket och ingen är så tacksam som jag.
Men tyvärr så får man ju aldrig den tiden igen men minnena kan ingen ta ifrån mej. Nu ska man ju se framåt och nu får jag glädjas åt lilla Vidar istället och se fram emot alla "hyss" som han kommer att göra, det blir en spännande resa att göra med honom. Den lilla kungen!!!!
Men jag antar att det är väl så här det ska kännas när man börjar bli äldre, man blir lite ödmjukare och nostalgisk och ser saker och ting lite mer annorlunda.
Tror att vi alla nån gång kommer till den punkten i livet, lite som när man blir tonåring och står med ett ben i barnvärlden och ett i vuxenvärlden och vet inte riktigt vad som händer. Lite av det kan man känna nu när man kommit så här långt i livet.
Det är mycket som händer i tankar och handling även nu, som man kanske inte riktigt förstår.
Man får andra värderingar och man klamrar sej kvar vid dom där goa stunderna som man får, man vill behålla ögonblicket ,bara en liten stund till.....nästan lite desperat....
Nu kan man förstå vad dom äldre pratade om när man vart yngre men som inte riktigt "tog in" just då.
Ja, det är inte lätt att bli gammal heller!!!! Man kan bli lika vilsen nu som då.

Det var helt plötsligt tankarna som fanns här idag på morgonen....

En sista kopp kaffe, sen är det dags att köra Robban till en av dom sista skoldagarna innan jul-lovet.

Tjing.....