Minahundarochjag

Så var vi här igen....Tisdagmorgon....sitter man här med sitt kaffe och funderar på vad dagen ska bjuda på.
Lite trött och seg så här på morgonen, igår var det städning för hela slanten men det är så skönt att ha det gjort för nu behövdes det verkligen. Har ju varit så dålig i denna sega förkylning att man kommit efter i allt. Hade mina tankar på att möblera om oxå men la dom åt sidan när jag insåg att det skulle ta för lång tid. Det blev en promenix med hundarna istället och stackars Aramis har ju problem med snön, det fastnar och samlas i klumpar under tassarna på honom , så det låter som om han hade haft klackskor på sej när han springer över golven när vi kommer in.
Jag försökte klippa bort mellan trampdynorna men han är ju så kittlig att han rycker ju bort tassen hela tiden.
Så igårkväll tog vi en runda till kompis Eva och lånade en klippmaskin som jag ska ta med idag istället, går lite fortare och lättare. Så idag blir det lite uppsnoffsning på honom.
Det var så roligt att träffa Eva och hennes familj igår, det är alltid lika trevligt att komma och hälsa på....dricka kaffe och snacka skit och skvallra. Varför gör jag inte det lite oftare för??? Ja det kan man undra....skyller alltid på att man aldrig har tid eller är för trött.

Har oxå bestämt mej för att hälsa på en annan kompis i Kalmar som har fått valpar strax efter jul...han har dom ute på blocket nu så jag såg bilder på dom igår...åh, herregud så söta dom ÄR!!!!
Man blir sugen igen ju. Det är ju livsfarligt för mej att åka och kela med dom, men vaddå, titta kan man ju. Eva sa det igår, "Haha,Bibbi du har ju så gott som redan köpt en"....men jag ska stålsätta mej för att INTE göra det.
Ja vi får väl se vad det slutar....hehe....
Nu när ungarna blivit stora så blir det ju att hundarna blir mina "barn" istället. Och dom är ju mitt liv, man kommer ut om dagarna och får massor av frisk luft, det finns ju inget skönare än att få ut och knata med dom...t.om. när det är vinter och kallt. Hade jag inte haft mina små vovvar så hade det ju varit ett tråkigt liv. Visst kan man gnälla ibland när man är trött och sjuk, men vaddå det händer inte så ofta. Trött blir man ju på människor oxå, allt för ofta, tycker jag.

Igår när jag hämtade Robban i skolan så var han så glad, för denna terminen har dom inte hemkunskap så han får sovmorgon på Tisdagarna nu och börjar inte förrän tjugo-i-elva. Tänk att man kan bli glad för så lite....haha...Det finns fördelar med högstadiet oxå.....
Och mamma fåroxå lite lugnare morgon.....gött....

Nähä, dags att ta itu med dagen.....lite tvätt att ta hand om innan det är dags att ge sej ut på vägarna igen.