Mitt hjärta är fullt av sorg....

mina ögon fyllda av tårar och jag kan inte sluta gråta....
idag fick jag mina farhågor bekräftade att lilla Athos togs ifrån oss den siste februari klockan nio på morgonen.
Athos var min brors lilla valp som var jämngammal med Aramis, min lille snutt, det skiljde 3 dagar mellan dom. Vi hämtade hem dom med en veckas mellanrum och vi var så glada och lyckliga alla för våra små nytillskott. Så förväntasfyllda och med massor av bus tittade vi in i framtiden.
Tyvärr så varade inte den glädjen för min bror och hans fru så länge, sex månader fick dom med honom, men det var ett halvår med lycka och fina minnen med den lille vilda krabaten.

Ibland känns det såå orättvist, varför....varför??

Jag sörjer med dom och jag förstår hur ont det gör.... jag själv kan inte ens tänka tanken om det händer mina älsklingar något.

Jag pratade länge med min bror idag och jag vet att han plågas och lider även om ha försökte vara tapper och trösta mej. Innerst inne har han ett hjärta med ett sår som jag aldrig tror kommer läkas.

Men lilla Athos har fått sin vilan bredvid min lilla Carmen, som gick bort för oss för 1,5 år sen, så nu är dom tillsammans och jag vet att Carmen tar god hand om honom.
Snart ska vi åka dit och sprida rosenblad och tulpaner så dom kan få känna ett stänk av sommaren. Carmen älskade sommaren och värmen.

Dom har fått ett eget litet dun-bo i mitt hjärta, där dom kommer finnas med så länge jag lever och andas.

Men saknaden kommer fortfarande att kännas lika stor.