Minahundarochjag

Så var det Måndag igen, en måndag som jag hade planerat så bra.
Men som nu inte alls blev som jag tänkt mej. Igår gick spisen helt sönder, den har hållt på att skjuta proppar hela helgen och varit helt jäkla lustig och jag blir såååå trött. Är det inte det ena så är det det andra. Och idag har jag inte tid att sitta och vänta på hantverkare.

Jag skulle kört in till Nybro på morgonen och hämtat min klippmaskin och Jimmie som har varit där hos sin kompis hela helgen.
Därefter skulle det vara ett besök på banken om att öppna ett företagskonto. Men det ser ut som om jag inte ska få något vettigt gjort idag. Ah, jag får snart ringa dom igen verkar det som. Åh, bara han inte glömt nu!!!!!

Har i alla fall fått i mej lite frukost. Är ju inte helt fel.
Aramis smet ur halsbandet på morgonen och jag kände att jag orkade inte med honom så jag tog bara Laban och gick in, då kom han faktiskt lommande efter bara nån minut.
Igår nämligen så gick hans koppel sönder och i samma ögonblick så sprang katten förbi och det var ju skitkul så då var det ju bara till att jag efter den. Sen blev han så uppspelt att han skulle inte komma på inkallning. (Jag bör nog träna på det lite mer.) Så då fick man jaga skitungen över hela gården.
Och jag var INTE glad ,kan jag tala om.

Ja, nu har han varit här och fixat till spisen och det var tydligen glappkontakt överallt på den. Varför kan dom bara inte byta ut asen när dom är så gamla?? Den spisen är ju från när husen byggdes!! Så den har ju minst tjugo år på nacken. Nähä, det ska lagas och lagas, det var ju likadant med tumlaren, den lagades och lagades, tills aset brann i somras, man blir ju för fanken livrädd.. Jag sa det till honom också att det är ju med livet som insats som man bor här.
Hans mätinstrument gick åt pipan när han satt här och skulle mäta ut var felet var för någonstans så det bara small till.


I Lördags så var jag barnvakt åt Vidar när Jennie och Andreas firade hennes tjugo-års-dag.
Det gick faktiskt bättre än vad jag trott. Jag hade förberett mej på att jag inte skulle få sova den natten men det blev lite sömn i alla fall även om det blev lite hattigt.
Han skulle bara sova i famnen på mej så jag fick sätta mej och använda garderoben som står intill sängen , som ryggstöd och bulla upp med en massa kuddar. Blev ju en halvsittande ställning men det gick det också.
Vidar snusade och snarkade så gott i min famn och det var väldigt mysigt att få ha en bäbis hos sej igen.
Men vad fort man glömmer. Herre gud, jag har ju haft fyra stycken små så jag om någon borde väl ha erfarenhet!! Det blev ju inte mycket gjort här precis. Tja, diskmaskinen hann man ju med en gång ialla fall. Men sen var han på armen i princip hela tiden. Lite avlastning blev det när han satt i matstolen men det är ju inte kul att sitta i den hela tiden och sen tänker man ju på hans lilla rygg. Kan ju vara ansträngande för den lille.

Det blev ju att man gav honom mat , sen ut och gå så han fick sova lite , sen är det ju dags för mer mat och blöjbyten och lek.
Hur hann jag med ett stort hus , när mina var små då?? Jag som inte ens lyckades med att bädda sängarna i helgen??!!
Ja man kan bli lite förvånad när man tänker tillbaka men nog måste det ha med åldern att göra, det är jag ju helt övertygad om och sen blir man för bekväm ju äldre barnen blir.

Det var roligt att få ha honom för sej själv och att han kände sej trygg hos oss, det är ju huvudsaken. Men hann var nog glad att få se sin mamma o pappa igen och komma ner till sin lilla vrå igen.

Mormor vart ganska så trött så hon somnade på soffan, strax efter att dom gått hem till sej. hehe....

Fast idag är vi pigga igen.


Nähä nu är det dags för en promenad med dom bångstyriga sen ska jag fixa till mej och åka in till Nybro, efter jag kollat mejlen.

Tingeling.