lördag 31 juli 2010

Stackars min älskling...

Igår eftermiddag tog vi en långpromenad i regnet,Laban,Aramis och jag. Har en runda som vi ibland går för att dra ut på promenaderna. I ett obevakat ögonblick så måste Aramis ha kommit i närheten av ett stängsel som dom har ström på, så den lille stackaren fick sig en "kyss". Han skrek och gav mig en blick som fick mig till att nästan börja gråta, han förstog ju inte vad han gjort för fel, det gjorde ju bara ont o obehagligt.
Det var faktiskt väldigt synd om honom, den lille gurkan.
Så nu kommer vi ju aldrig gå den rundan igen, alltså det blir synd om hundarna vid såna tillfällen, allt blir liksom fel. Kan man stämma ägaren,tro?? Borde man kunna göra tycker jag.... 
Igår fick jag inte tag i några märgben till honom men idag ska jag banne mig leta upp om jag så ska gå igenom varenda affär.... även om han säkert glömt det tills idag.
Mitt lilla hjärtegull!!!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar