En söndagsmorgon.....

Skrev jag på fb att det var en lugn o stilla morgon, på två sekunder vände det...  nu är det full rulle på dom små.....IGEN!!!!  Åh, mina öron.....

Vilken vecka det har varit, jag har nog åkt den största berg o dalbana någonsin. Tänk så lite man vet vad morgondagen kan föra med sig... allt kan förändras genom ett trollslag.
Antar att allt som händer runt omkring mig just nu har en mening. Men jag tror att jag fortfarande befinner mig i något slags chocktillstånd med alla känslor och tankar som virvlar runt, som höstlöven på marken. Försöker sortera men hinner inte med, allt går i en rasande fart.

Fick i alla fall träffa mitt underbara älskade barnbarn igår och det värmde mitt hjärta enormt mycket.Den lille plutten går själv nu och han gick över gräsmattan på lite ostadiga ben och med ett leende och en blick som ville säga: "Titta, vad jag kan!!!" Han var riktigt stolt.
Vad jag älskar detta lilla knyte....  jag kunde inte hålla mig utan var ju naturligtvis tvungen att gå fram och plocka upp honom i min famn och få insupa doften av honom och känna hans lilla kropp intill sig. Det var så underbart gott att få krama och pussa honom, inget i hela denna värld kan få mig så lycklig som han kan, få mitt hjärta att svämma över av den kärlek man känner när man ser in i hans blå vackra ögon. Det är lycka det!!! Känslan som man vill hålla kvar så länge det någonsin går.... man får liksom aldrig nog, man vill bara ha mer o mer. Man kan aldrig se sig mätt på detta lilla underverk.
På lördag får jag träffa honom igen, för då styr kosan till Ronneby och det känns verkligen skönt att få ha det att se fram emot. Och då kan jag få njuta lite längre om jag någonsin åker hem igen...kanske stannar för gott.
Man vet aldrig med dessa mormödrar!!!

Nu får man väl ta o röja lite i köket, man hinner ju inte så mycket nu för tiden när man ska befinna sig på två ställen...  hehe