Nyss hemkommen....

Så var man hemma i detta glada, positiva hus igen!!  NOT!!!
Vilken tur att man har Vidar som får en att må bra!!!  Vi har haft en helt underbar eftermiddag och kväll, trots att det vart rörigt med allt som har med en flytt att göra. Han har varit så snäll hela dagen och ätit både mat, riskakor och frukt omvartannat, denna lilla kille.


Hans små armar som sträckt sig mot mig för att få komma upp i famnen & sitta o gosa i fåtöljen framför tv:n. Max som var med fick jag ha buren till, bara för att vara på säkra sidan med hans skadade ben. Tog upp han i knäet också(kunde ju inte låta han vara i buren hela tiden) så Vidde och han hade vars ett knä... och dom var så goa vid varandra, det var precis som om Vidar förstog att Max var sjuk, han kramade honom så försiktigt & ömt. Tog lite i hans svans, försiktigt, den är ju så yvig och mjuk, så la han svansen under hakan vid halsen & gosade. En helt fantastisk syn, så kärleksfullt. Ungar är för härliga, vad skulle man göra utan dom?? 


Jag är så lyckligt lottad & tacksam som har fått detta fina barnbarn som förgyller livet för mig.... tänk vad vore jag utan honom & vad vore jag utan mina barn??!!!


För när man kommer in i vuxenvärlden gäller andra spelregler, fy sjutton säger jag bara. Ibland ställer man sig frågan om man har gjort rätt, tveksamt!!! Nu har man kommit så långt i livet att saker och ting inte ska hnga upp sig på småsaker, men tydligen är det inte så. Varför kan man inte vara helt ärlig & säga som det är då?? Tja, jag vet inte....& jag lär nog inte få något svar heller, ja du Bibbi ibland skulle du nog tänka efter både en och två gånger innan du ger dig in i något och definitivt inte vara så jäkla godtrogen!!!


Om inte ungar fanns, då slutar jag.....