Stackars Max !!!

Nu kommer det en tuff tid i Max unga liv, äventyren har sina aviga sidor. Min trogne följeslagare som vaktar alla steg jag tar och inte lämnar mig för en sekund, var som vanligt igårkväll mig i hälarna då jag gick upp i sovrummet i ett ärende. Max skuttade upp i sängen, glad, lycklig och bekymmersfri....  den glädjen varade inte länge då han tar för stor sats, hoppar ner, halkar på golvet och på något vis slår emot väggen och bryter sitt högra framben, bägge benen vid handleden har gett sig. Han skrek något fruktansvärt och när jag var framme för att ta upp och försöka hjälpa honom så av all smärta försökte han bita mig, den lille,lille stackaren. Han förstog ju ingenting av det som hände, han kände bara en enorm smärta som spred sig i den lilla kroppen.
Naturligtvis började vi genast att leta upp jourhavande veterinärer eftersom klockan redan hunnit bli tio på kvällen. Vi fick tag i en veterinär i Karlskrona som hade en klingande norsk dialekt och som senare visade sig vara chefsklinik i Avfelsgärde ute i Lyckeby. Och underbarare och lugnare människa finns inte, så proffissonellt tog han hand om vår lilla Max, när vi anlände klockan kvart-i-ett inatt.

Han konstaterade snabbt att det var brutet, precis som vi misstänkte och det blev röntgen av hans lilla ben, men först fick han lite sprutorså han fick sova sig igenom allting. När röntgenbilderna var klara tg vi del av det och fick se vart det var brutet och det fanns tre alternativ att välja på: Det första var att man kunde operera in en skena i benet för att stabilisera det, det andra var ju det gamla sättet dvs. att gipsa det men nackdelen med det i och med att han bara är sju månader och växer så det knakar och det gör ju inte gipset, så då hade man fått hålla på att byta det med jämna mellanrum, det tredje, som vi då valde i samråd med honom var att man sätter en skena utanpå eller längs med brottet och bandage för att få det fixerat. Tyckte att det verkade vara det bästa för Max. Sagt och gjort, han tog med sig Max in i ett annat behandlingsrum och skötte om honom där medans vi väntade utanför.

Allt gick bra och Max fick en spruta för att vakna upp och han förklarade för oss att efter en sådan snabb narkos och när det går ur kroppen så såg Max som han uttryckte sig "rosa elefanter", för när han började komma till sans så skakade han och skrek så hjärtskärande att det kom tårar i ögonen, ja han skrek faktiskt mer än vid själva olyckan. Men efter en stund så slutade elefanterna dansa för honom och han började nosa och snusa på mig, där han satt i min famn och när spänningarna släppte så kissade han också när han ändå var igång. Usch ja, vilken upplevelse!!!
Vi fick två små sprutor med lite smärtstillande med oss hem som han skulle ha precis innan vi trillade omkull för natten och en senare idag, samt ett recept på Metacam som ska tas vid behov för att lindra för honom. Återbesök om två veckor, mest för att jag vill se att det går åt rätt håll. Så nu ska stackars Max halta omkring med detta i sammanlagt fyra- till sex veckor.
Faktran anländer vid ett senare tillfälle som förmodligen kommer att göra att både Magnus och jag också kommer att se "rosa elefanter".

Men jag vill ge en stor eloge till denna ga veterinär som hade jouren denna natt och som tog så väl hand om oss alla, han är faktiskt värd allting och jag rekommenderar varmt denna klinik till alla för bästa vård av sina djur. Helt fantastisk!!! Vi är så tacksamma att det ändå slutade bra... och det är lilla Max också, för just nu ligger han på en stor kudde, mätt och belåten efter att han blivit matad med lite gourmè-mat.

Och nu ska gossen pysslas om och bli ännu mer bortskämd!!!!