Minahundarochjag

Tala om att man går och har gått på krokiga vägar genom livet, min väg kommer aldrig att var rakare än så här. Det är väl både på gott och ont antar jag, man lär sej en hel del i alla fall. Mycket erfarenhet blir det i bagaget!!!!
Man lär av misstag och förhoppningsvis blir man klokare med......
Och jag hoppas att jag blivit det också, klokare alltså...  jo men det har jag ju såklart bara det att man inte ser det ibland...  hehe....

Just för tillfället så råder det renovering av köket så nu ger jag snart upp, för så fort jag försöker få undan för att vi över huvudtaget ska kunna vara i huset, så byggs det på med annat varje dag, det flyttas omkring möbler och f-n jag vet inte allt. Så nu är det bara ett virrvarr och ingen vet hur det ska se ut, ingen planering , ingenting.
Och jag blir tokig, för jag måste ha någon pejl på det hela. Men nu ger jag upp, jag orkar inte när ingen lyssnar på mej.
Nu får det vara som det är.

Jag är slutkörd både psykiskt o fysikt och tål ingenting längre, vid det minsta lilla så vill jag bara sätta mej ner och gråta....ibland också bara skrika tills rösten tar slut.
Trött på att inte kunna ha ett riktigt hem utan att det ska förstöras på ett eller annat vis. Det är så påfrestande att ingen fattar om dom inte själva har gått igenom samma sak.
Min värk är också tillbaka, det börjar ju bli kallare!! Usch vad jag avskyr det som vi har framför oss nu.
Nä jag tror minsann att frun får ta och gå och lägga sej nu, tror hon behöver en god natts sömn.