Ruggigt värre....

Så fick man höra på radion häromdagen att ännu ett litet barns liv har slocknat.
Usch, jag tycker det är så otäckt när man får höra o läsa om så tragiska händelser, ens tankar går ju direkt till sitt egna i den bemärkelsen att man blir ännu mer orolig att det ska hända , som i mitt fall nu mitt barnbarn nånting.
Fyra år, fyra små korta år fick den lille, ibland vill man bara skrika ut hur orättvis den här världen är!!! Just nu spekuleras det för fullt på hur det hela gått till, vem som bragt den lille om livet. Jag fattar inte vart vi är på väg?? Såna här saker händer allt för ofta, vart för någonstans är det som det brister??
Nånstans är det i alla fall... 
Själv skulle jag bli helt skogstokig om det hände Vidar något, då skulle mitt liv vara över. Det måste vara något av det hemskaste  att förlora ett barn eller barnbarn. Mina tankar går till detta lilla barn och mitt hjärta gråter. Varför??